Kvantitativ stramning

Vad är Kvantitativ Stramning?

Kvantitativ stramning (QT) är en monetär politik som används av centralbanker för att minska mängden likviditet och penningmängd i ekonomin. Det är raka motsatsen till kvantitativa lättnader (QE), en expansiv åtgärd. Vid kvantitativ stramning säljer centralbanken av finansiella tillgångar från sin balansräkning, eller låter utgångna tillgångar förfalla utan att återinvestera intäkterna. Målet med kvantitativ stramning är vanligtvis att dämpa inflation och normalisera räntesatser genom att minska tillgången på pengar och kredit i systemet. Denna process syftar till att strama åt finansiella förhållanden och därigenom motverka överhettning i ekonomin.

Historik och Ursprung

Kvantitativ stramning som ett distinkt makroekonomiskt verktyg har inte en lång eller frekvent historia, särskilt inte i den omfattning som observerats under 2000-talet. Dess uppkomst är nära kopplad till den utbredda användningen av kvantitativa lättnader (QE) efter den globala finanskrisen 2008 och covid-19-pandemin. Centralbanker som den amerikanska Federal Reserve, Bank of England och Europeiska centralbanken expanderade sina balansräkningar massivt genom tillgångsköp för att stimulera ekonomisk tillväxt och förhindra deflation.

När inflationstrycket började öka i slutet av 2021 och början av 2022, stod centralbankerna inför utmaningen att reversera dessa expansiva åtgärder. Federal Reserve inledde sin första betydande period av kvantitativ stramning i oktober 2017, som sedan avslutades i september 2019, innan en ny och mer aggressiv QT-cykel inleddes i juni 2022 för att bekämpa historiskt hög inflation. Denna process, även känd som balansräkningsnormalisering, innebär att man gradvis minskar tillgångsinnehav, främst statsobligationer och säkerställda bostadsobligationer (MBS). Bank of England har också genomfört en betydande kvantitativ stramning, och bedömer att dess program kan ha bidragit till högre avkastning på statsobligationer.

Viktiga Slutsatser

Minskad Penningmängd: Kvantitativ s⁸tramning (QT) syftar till att minska mängden penningmängd och likviditet i ekonomin genom att centralbanker säljer tillgångar eller låter dem förfalla.
Stigande Räntor: Genom att minska efterfrågan på statsobligationer driver QT upp långfristiga marknadsräntor, vilket gör lån dyrare för företag och konsumenter.
Motsats till QE: QT är en direkt reversering av kvantitativa lättnader (QE), som syftade till att injicera likviditet och sänka räntor.
Inflationsbekämpning: Det primära målet med QT är att bekämpa inflation genom att kyla ner en överhettad ekonomi.
Potentiella Risker: QT kan öka volatiliteten på finansmarknaderna och, om den genomförs för aggressivt, riskera att bromsa den ekonomiska tillväxten.

Tolkning av Kvantitativ Stramning

Kvantitativ stramning ska tolkas som en signal från centralbanken att den anser att ekonomin är på väg mot, eller redan upplever, ett överhettat tillstånd med risk för hög inflation. Genom att dra tillbaka likviditet från banksystemet och obligationsmarknaden strävar centralbanken efter att minska efterfrågan och dämpa prisökningar. När centralbanken minskar sin balansräkning, antingen genom att sälja tillgångar eller låta dem förfalla utan återinvestering, innebär det att det finns fler tillgångar (t.ex. statsobligationer) tillgängliga för den privata marknaden. Detta ökar utbudet av dessa tillgångar och kan leda till att deras priser faller och att avkastningen (räntorna) stiger.

Tolkningen av kvantitativ stramning är ofta att det kommer att leda till högre långfristiga räntor och en stramare kreditåtstramning för företag och hushåll, vilket i sin tur bör dämpa investeringar och konsumtion. Effekten på tillgångspriser, som aktier och fastigheter, kan vara negativ eftersom minskad likviditet och högre diskonteringsräntor gör framtida kassaflöden mindre värdefulla.

Hypotetiskt Exempel

Anta att Riksbanken har en balansräkning på 1000 miljarder SEK, varav 800 miljarder SEK består av statsobligationer som köpts under en period av kvantitativa lättnader. För att bekämpa stigande inflation beslutar Riksbanken att inleda kvantitativ stramning.

Steg för steg-genomgång:

Mål: Riksbanken meddelar att de kommer att minska sin balansräkning med 50 miljarder SEK per månad, främst genom att låta statsobligationer förfalla utan att köpa nya.
Effekt på Marknaden: Varje månad när obligationer förfaller och Riksbanken inte återinvesterar, minskar efterfrågan på nya obligationer från den största köparen. Detta innebär att staten, för att finansiera sin verksamhet, måste sälja dessa obligationer till andra aktörer på obligationsmarknaden till en högre avkastning (lägre pris) för att locka köpare.
Kreditåtstramning: Högre räntor på statsobligationer tenderar att dra upp andra långfristiga räntor i ekonomin, såsom bolåneräntor och företagslån. Det blir dyrare för företag att låna för investeringar och för hushåll att finansiera större köp, vilket minskar den totala efterfrågan i ekonomin.
Resultat: Efter sex månader har Riksbankens balansräkning minskat med 300 miljarder SEK (6 månader * 50 miljarder SEK/månad). Detta har bidragit till att långfristiga räntor har stigit, kreditvolymen minskat, och inflationstrycket har börjat avta.

Praktiska Tillämpningar

Kvantitativ stramning används av centralbanker som ett verktyg inom makroekonomi för att hantera monetära förhållanden och uppnå mål för prisstabilitet och ekonomisk tillväxt. Här är några praktiska tillämpningar:

Inflationsbekämpning: QT är ett viktigt verktyg för att bekämpa hög inflation. Genom att minska penningmängd och höja räntorna, minskar centralbanken den totala efterfrågan i ekonomin, vilket kan lindra prispress.
Normalisering av Penningpolitik: Efter perioder av okonventionell expansiv penningpolitik, som kvantitativa lättnader (QE), används kvantitativ stramning för att återställa centralbankens balansräkning till en mer normal⁷ storlek och sammansättning. Detta ger centralbanken större flexibilitet att agera vid framtida ekonomiska nedgångar. Centralbanker strävar efter att återgå till en policyram där räntor är det primära verktyget för monetär styrning.
Finansiell Stabilitet: Genom att dra tillbaka överskottslikviditet kan QT bidra till att minska risken för tillgångsbubblor och främja långsiktig finansiell stabilitet. Överdriven likviditet kan ibland leda till att investerare tar större risker än vad som är hållbart.
Påverkan på Statsskulder: När centralbanken minskar sina innehav av statsobligationer, ökar utbudet av dessa obligationer på marknaden, vilket kan leda till högre lånekostnader för staten. Detta innebär att marknaden måste absorbera en större del av de utestående statsskulderna.

Begränsningar och Kritik

Trots att kvantitativ stramning är ett kraftfullt verktyg för att bekämpa inflation och normalisera penningpolitiken, medför det vissa begränsningar och har mött kritik:

Osäker Effektivitet: Centralbanker har begränsad erfarenhet⁵ av omfattande kvantitativ stramning, särskilt jämfört med kvantitativa lättnader. Effekterna på ekonomisk tillväxt, inflation och finansiell stabilitet är inte helt förstådda och kan variera.
Marknadsstörningar: En för snabb eller aggressiv kvantitativ stramning kan leda till ökad volatilitet på finansmarknaderna och pressa upp långfristiga räntor kraftigt, vilket k⁴an skada tillväxtutsikterna. Detta kan uppstå om marknaden har svårt att absorbera den ökade tillgången på obligationer.
Risk för Recession: Om centralbanken drar tillbaka för mycket likviditet för snabbt, kan det leda till en kreditåtstramning som bromsar den ekonomiska aktiviteten så mycket att en recession utlöses. Vissa ekonomer har varnat för att QT kan vara svårare att hantera än QE.
Globala Spil³lover-effekter: Åtgärder från en stor centralbank, såsom Federal Reserve, kan ha betydande effekter på andra länders ekonomier genom kapitalflöden och valutakurser. Stramare penningpolitik i en stor ekonomi kan leda till att kapital dras tillbaka från mindre ekonomier, vilket potentiellt kan destabilisera dem.
Begränsad Inverkan på Vissa Sektorer: Effekterna av QT kan vara ojämnt fördelade över olika sektorer av ekonomin, med vissa branscher eller hushåll som känner av de negativa effekterna mer än andra. Ett NBER-arbetsdokument tyder på att QT kan leda till en överdriven obligationprisnedgång och volatilitet på kort sikt på grund av att långsamma investerare anpassar sina portföljer.

Kvantitativ Stramning vs. Kvantitativa Lättnader

Kvantitativ stramning (QT) och kvantitativa lättnader (QE) är två motsatta men relaterade verktyg inom monetär politik. Kvantitativa lättnader är en expansiv åtgärd ²där en centralbank köper stora mängder statsobligationer och andra finansiella tillgångar från den öppna marknaden. Syftet med QE är att injicera likviditet i banksystemet, sänka långfristiga räntor och stimulera ekonomisk tillväxt och inflation under perioder av låg efterfrågan eller ekonomisk kris. Detta leder till en expansion av centralbankens balansräkning.

Kvantitativ stramning, å andra sidan, är en kontraktiv åtgärd som syftar till att minska penningmängden och åtstrama de finansiella förhållandena. Detta uppnås genom att centralbanken säljer av tillgångar från sin balansräkning eller låter dem förfalla utan att återinvestera intäkterna. QT är typiskt sett utformad för att bekämpa inflation och normalisera räntesatser under perioder av stark ekonomisk tillväxt eller överhettning. Där QE expanderar centralbankens balansräkning, krymper QT den.

Vanliga Frågor

Varför använder centralbanker kvantitativ stramning?

Centralbanker använder kvantitativ stramning (QT) främst för att bekämpa inflation genom att minska mängden pengar och kredit i ekonomin. Efter perioder av kvantitativa lättnader (QE) hjälper QT också till att normalisera centralbankens balansräkning och förbereda den för framtida ekonomiska utmaningar.

Hur påverkar kvantitativ stramning räntorna?

Kvantitativ stramning tenderar att leda till högre långfristiga räntesatser. När centralbanken minskar sina tillgångsinnehav innebär det att det finns mindre efterfrågan på obligationer från centralbankens sida, vilket driver upp räntorna på obligationsmarknaden.

Är kvantitativ stramning samma sak som räntehöjningar?

Nej, de är relaterade men inte samma sak. Räntehöjningar är en konventionell penningpolitisk åtgärd där centralbanken direkt höjer sin styrränta för att påverka korta marknadsräntor. Kvantitativ stramning är en okonventionell åtgärd som påverkar långfristiga räntor och likviditet genom centralbankens balansräkning. Båda åtgärderna syftar dock till att strama åt penningpolitiken.

Vad händer med tillgångspriserna under kvantitativ stramning?

Under kvantitativ stramning kan tillgångspriser som aktier och fastigheter uppleva nedåttryck. Minskad likviditet i systemet och högre räntor gör det dyrare att låna och kan minska aptiten för riskfyllda investeringar.

Har kvantitativ stramning använts ofta tidigare?

Nej, kvantitativ stramning har historiskt sett inte använts lika ofta eller i lika stor skala som konventionella räntejusteringar. De senaste årens stora QE-program har gjort QT till ett mer framträdande, men fortfarande relativt nytt, verktyg i centralbankernas arsenal.¹